Jag dödar dig. Regards.

UTANFÖR TIDEN

Då barn. Nu mamma.
Då lek, lust, skam och rädsla.
Nu rädsla, skam, lust och lek.

Jag målar ur Lundby-dockskåpet mormor gav till mamma och mamma till mig.

Jag har makten över den här världen. Men rummen och dockorna hittar sina egna positioner. Jag skrattar och skräms.

Det är då.
Det är nu.

Allt är glasklart men jag förstår inte.

Med dockorna, penslarna, färgen och motståndet i MDF-skivan går allt ändå ihop. Så länge vi får vara i fred här.

Utanför tiden.